Utvärdering genom dokumentation

I boken Lyssnandets pedagogik berättar författaren och läraren Ann Åberg om hur hon, efter år av samma upprepade arbetssätt, tappade lusten till yrket och att hon ifrågasatte sin egen framtid inom yrket.  Hon lyfter fram hur det är lätt att fastna i traditionella arbetssätt och att det då är svårt att hitta sig själv när man hela tiden följt andras metoder. Vändningen för henne kom dock när hon började att utvärdera sig själv och de arbetssätt som hon använde sig av. Ett av de sätt som visade sig vara väldigt fördelaktigt för henne och hennes arbetslag var dokumentation. Genom dokumentation menar hon att man kan synliggöra både hur barn faktiskt lär och hur väl vissa arbetsmetoder faktiskt funkar. Man får en möjlighet att ifrågasätta traditionella metoder och synliggöra nya möjligheter som kan lämpa sig bättre. Hon lyfter dock fram att dokumentation till en början är ett tungt och hårt arbete, och att det därför är viktigt att man redan tidigt bildar sig uppfattningen om vad man faktiskt är ute efter. Med andra ord att man vet exakt vad det är man önskar att få ut av den dokumentation som man gör. Vill man veta att en elev har förstått ett specifikt ämne, är det för att undersöka om kunskapskravet är nått, eller är det för att undersöka huruvida arbetsmetoden faktiskt främjar lärande?

I grundskolans tidigare år finns det krav på viss dokumentation gällande elevernas utveckling och huruvida de ligger i linje med de mål som finns i läroplanen. Hur mycket dokumentation görs dock med lärarens utveckling som fokusområde? Visserligen kan man finna mycket information och underlag i den dokumentation som görs av eleverna, som man sedan kan använda när man utvärderar sig själv som pedagog.  Men finns tiden för lärare idag att kontinuerligt kunna utvärdera sig själva och de undervisningsmetoder och arbetssätt som man använder sig av?  

Elevers olikheter som en tillgång i skolan

I dagens Sverige har alla lika värde, men samtidigt blir samhället alltmer segregerat. Elevers olikheter ökar och det är viktiga att uppmärksamma dessa olikheter för att kunna lära av varandra, men även för att kunna förstå varandras olika sätt att tänka och handla. Hur kan vi som lärare göra elevers livsvärldar och olikheter till en tillgång i undervisningen, och samtidigt få eleverna att känna sig mer delaktiga i undervisningsinnehållet? I boken Lyssnandets Pedagogik diskuteras frågan: ”Hur kan vi använda barnens olikhet i tänkande och handlande för att lära tillsammans?”(Lyssnandets pedagogik, 2005, s.76)

Hur tydliggör vi elevers olikheter i skolan och använder dessa i undervisningen? Det handlar om att diskutera tillsammans vad elever har för kunskaper och kompetenser, och helt enkelt bli nyfikna på varandras olikheter. Diskussioner skulle inte vara så intressanta och utvecklande om alla tänkte exakt lika. Lärande handlar trots allt om att lära tillsamman i en social process, och då är viktigt att synliggöra positiva sidor hos varandra i den processen. En elev med en ADHD diagnos kan t.ex. vara väldigt bra på att driva igång projekt, och då kan denna kompetens tas till vara av klassen. Sammanfattningsvis är elevers olikheter vad gäller kunskaper och kompetenser en förutsättning för en bra och inspirerande lärandeprocess.

Ytterligare en aspekt av olikheter är att vi kan vi använda elevers varierande kunskaper och kompetenser i undervisningen. Elever kan berätta för varandra om sina kunskaper inom ett visst område, och på det sättet lära sig mycket. Elevens egen livsvärld och intressen kommer in i skolarbetet, och eleverna får aktivt vara med och utforma undervisningen med sina kunskaper. Det är alltid viktigt att känna att man kan vara med och påverka sin egen situation! En motsättning mot detta resonemang kan vara att vi har läroplanen att rätta oss efter, den anger vad vi ska lära eleverna, och inte exakt hur det ska ske. Kommunikation är viktig ingrediens i läroplanen, liksom att skriva. Frågan är: Tycker ni att elevers olika kunskaper och kompetenser till större del kan vara utgångspunkt för undervisningen i dagens skola?

Upprätthållande av normer och mallar

Med endast drygt ett år kvar av sin utbildning funderar man, i alla fall jag, en hel del på vilken typ av pedagog man strävar efter att vara när man väl kommer ut som verksam lärare. Hur kommer man att hantera de många olika situationer som kan uppstå i skolmiljön, med så många olika individer, förutsättningar och attityder, och med styrdokument som yrkar för att eleverna inte bara ska uppnå de kunskapskrav som finns, de ska också utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare med goda och sunda värderingar. Skolan ska med andra ord inte bara lägga den akademiska grunden för eleverna, utan även forma dem som individer inom det sociala. Ett brett och många gånger överväldigande ansvar och uppdrag.

I kursen vi läser nu har jag precis läst ”Den vänliga maktutövningens regim” som är skriven av Åsa Bartholdsson. Hon har under ett antal år följt två olika klasser, en förskoleklass och en klass i årskurs 5. I boken pratar hon om just detta, att skolan ska vara arenan där kunskap ska hämtas och personer ska växa och utvecklas. Dock finns det normer som råder och mallar som eleverna förväntas följa, både uttalade och outtalade, och de som inte håller sig inom dessa normer, denna normalitet, uppfattas som störande och oförmögna att ta till sig det som skolan ämnar till att göra. Här lyfter då författaren fram den maktutövning som ständigt pågår i våra svenska skolor för att ha kontroll över att normerna upprätthålls. De normer och mallar som finns har skapats av både skolan själv och av samhället, och de som inte följer dessa hotar att störa den maktutövning som sker.  Författaren lyfter här fram perspektiv och situationer som man själv aldrig riktigt reflekterat över. Man får en insikt i att läraren har en större maktposition i skolan än man kanske trott, och gränsen mellan att utöva den kontroll som krävs för att systemet ska fungera och att gå över denna gräns är många gånger mer hårfin än man kanske tidigare trott. Det är enligt mig viktigt att vara medveten om det som sker, hur man som lärare beter sig och utövar makt inom skolans väggar. Ett visst mått av kontroll krävs. På alla arbetsplatser och andra arenor finns en hierarki som krävs för att systemet ska fungera. Dock måste man också ta i beaktande att individer fungerar olika, och att ett visst mått av motstånd och ifrågasättande alltid kommer att finnas, speciellt när det kommer till skolan. Här tycker jag, att man istället för att uppfatta de som utmanar maktutövningen som avvikande från de normer som man stävar efter, istället behöver vara mer öppen för att se det som ett tillfälle att utvecklas. Att inse att brister finns och att det istället är ett positivt inslag att frågor lyfts. Vad tycker ni?  

Vikten av likabehandlingsarbete

Vi har precis varit ute på vår andra VFU-period, vilket betyder tjugo dagars praktik under handledning på en skola i vår närhet. VFU-perioderna följs som alltid av aktiva diskussioner oss lärarstudenter emellan, då vi får uppleva situationer och händelser som vi behöver ventilera. Ofta behöver vi få stöd och råd, för som underförstått, är det inget lätt yrke vi har valt att kliva in i.
Det tuffaste samtalsämnet denna gång har varit hur våra tilldelade skolor har arbetat med det likabehandlingsarbetet, någonting som vi upplever som otroligt viktigt då det är oroligt i de flesta elevgrupper runt om i landet. Diskussionerna om varför det är ett tufft klimat på skolorna hör också till vardagen och synpunkter som dåligt utbildade lärare, elever med olika etniciteter, få högutbildade föräldrar, elever med problematik, detta är synpunkter som ständigt lyfts fram i debatten. Som lärarstudent kan man endast spekulera men att många faktorer spelar in och påverkar klimatet på våra skolor, det kan vi enas om.
I boken Normkritiska perspektiv i skolans likabehandlingsarbete, Elmeroth, Elisabeth (red) (2012), diskuteras svårigheterna med likabehandlingsarbete då lika behandling inte förutsätter lika värde. Det talas om tolerans, acceptans och solidaritet, begrepp som inte används som alla är lika värda. Vilken grupp ska acceptera en annan och vad är normen för denna?
Enligt oss själva är ett likabehandlingsarbete grunden för en trygg skola, men det är också ett arbete som ständigt måste göras i någon form av uppförsbacke, eller i motvind om ni tycker att det begreppet är mer målande. Vi menar att hur mycket man än arbetar för att krossa normer och påvisa allas lika värde kommer det ändå finnas diskrimineringar och kränkande behandling på skolorna. Det är ofrånkomligt när det vistas så mycket människor tillsammans på en och samma gång.
Ett likabehandlingsarbete som genomsyrar den dagliga verksamheten och ett arbete där eleverna får vara med och bestämma om riktlinjer och mål bör enligt oss främja ett bättre klimat på skolorna. Visst kan det låta nedslående att alltid arbeta i motvind, men nej, pedagogerna i oss menar att det istället finns chans till ständig förbättring och utveckling. Med passion för yrket finns det aldrig några backar som är för branta eller en vind som är för kraftig, låt oss istället se möjligheterna och att få vara med och forma kommande generationer är inget annat än en utmaning; och vi är inte rädda för att ta den.

Om oss...

Denna blogg är ett samarbete mellan en grupp lärarstudenter som läser mot inriktningarna F-3 och 4-6, och som just nu läser kursen "Leda lärande" tillsammans via Karlstads Universitet. Kursen vi läser handlar om pedagogik, och tillsammans kommer vi att titta lite närmare på olika pedagogiska perspektiv och viktiga aspekter som man behöver tänka på inför det kommande yrket som pedagog. Frågor kommer att lyftas och resonemang att dras - helt enkelt kommer bloggen handla om blivande pedagogers tankar och idéer kring pedagogiska synsätt och metoder i dagens skola.

Vårt bloggnamn baseras först och främst på våra två studieorter, Motala och Karlskoga - därav namnet Motskoga. Proffspedagogerna valde vi sedan för att vi alla hoppas på att med hjälp av denna kurs, och vår övriga utbildning, kunna bli så goda pedagoger som möjligt. Med andra ord så nära proffs som möjligt. 

Vi som driver bloggen är:

 - Hej! Jag heter Anne Björck och läser till grundlärare 4-6. Jag bor i Motala med min familj sambo och 3 barn. På fritiden tränar jag på Actic, och promenerar med kompisar. Jag tycker att det ska bli väldigt intressant och roligt att läsa denna kurs.

- Hej! Jag heter Maja Franzén, jag är uppvuxen och bosatt i Motala. Jag studerar just nu grundlärarprogrammet årskurs 4-6 vid Karlstads Universitet. Jag arbetar på en skola i Mjölby kommun som lärare i fritidshem och undervisande lärare i Ma/NO i årskurs 1-3. På min fritid umgås jag gärna med familj, vänner och min franska bulldog Kapten. Är det vackert väder hittar ni mig med all säkerhet på golfbanan.

 - Hej, jag heter Lisette Bergqvist och läser till grundlärare 4-6. Jag bor på landet utanför Motala. Jag är uppvuxen på landet och väldigt intresserad av natur. Jag har jobbat med lantbruk och restaurang innan jag bestämde mig för att sadla om till lärare. På fritiden umgås jag med vänner, promenerar i naturen och fotograferar och målar. Jag ser fram emot den här kursen då vi inte haft så mycket pedagogik innan. Så det här tycker jag ska bli riktigt intressant.

  

 - Hej, jag heter Veronica Hjalmarsson och bor i Karlskoga. Jag studerar just nu tredje året på Grundlärarprogrammet årskurs 1-3 vid Karlstads Universitet, vilket betyder att jag är färdig lärare om drygt ett år om allt går som planerat. Parallellt med studierna arbetar jag också extra som springvikarie i förskolan och grundskolan. Min familj består av mig, min sambo och våra två barn, samt en japansk spets och sju katter. På fritiden ser jag gärna på film eller spelar spel tillsammans med mina vänner. Jag spelar även teater när tillfället ges, och just nu medverkar jag i musikalen Annie som nyligen hade premiär här i Karlskoga.

 - Jag heter Nathalie Einmaa och är 28 år gammal. Uppvuxen i lilla bruksorten Degerfors, men bor sedan några år tillbaka i Karlskoga. Läser till grundskolelärare F-3 på distans via Karlstads Universitet, och kommer att vara färdig med utbildningen lagom till nästa sommar. Känns spännande! Fritiden spenderas oftas i idrottshallen, då jag sedan många år tillbaka spelar volleyboll. Annars umgås jag gärna med nära och kära, eller passar på att resa när tid och pengar finns. 

Glad Påsk!

// Motskoga - Proffspedagogerna