Vi har precis varit ute på vår andra VFU-period, vilket betyder tjugo dagars praktik under handledning på en skola i vår närhet. VFU-perioderna följs som alltid av aktiva diskussioner oss lärarstudenter emellan, då vi får uppleva situationer och händelser som vi behöver ventilera. Ofta behöver vi få stöd och råd, för som underförstått, är det inget lätt yrke vi har valt att kliva in i.
Det tuffaste samtalsämnet denna gång har varit hur våra tilldelade skolor har arbetat med det likabehandlingsarbetet, någonting som vi upplever som otroligt viktigt då det är oroligt i de flesta elevgrupper runt om i landet. Diskussionerna om varför det är ett tufft klimat på skolorna hör också till vardagen och synpunkter som dåligt utbildade lärare, elever med olika etniciteter, få högutbildade föräldrar, elever med problematik, detta är synpunkter som ständigt lyfts fram i debatten. Som lärarstudent kan man endast spekulera men att många faktorer spelar in och påverkar klimatet på våra skolor, det kan vi enas om.
I boken Normkritiska perspektiv i skolans likabehandlingsarbete, Elmeroth, Elisabeth (red) (2012), diskuteras svårigheterna med likabehandlingsarbete då lika behandling inte förutsätter lika värde. Det talas om tolerans, acceptans och solidaritet, begrepp som inte används som alla är lika värda. Vilken grupp ska acceptera en annan och vad är normen för denna?
Enligt oss själva är ett likabehandlingsarbete grunden för en trygg skola, men det är också ett arbete som ständigt måste göras i någon form av uppförsbacke, eller i motvind om ni tycker att det begreppet är mer målande. Vi menar att hur mycket man än arbetar för att krossa normer och påvisa allas lika värde kommer det ändå finnas diskrimineringar och kränkande behandling på skolorna. Det är ofrånkomligt när det vistas så mycket människor tillsammans på en och samma gång.
Ett likabehandlingsarbete som genomsyrar den dagliga verksamheten och ett arbete där eleverna får vara med och bestämma om riktlinjer och mål bör enligt oss främja ett bättre klimat på skolorna. Visst kan det låta nedslående att alltid arbeta i motvind, men nej, pedagogerna i oss menar att det istället finns chans till ständig förbättring och utveckling. Med passion för yrket finns det aldrig några backar som är för branta eller en vind som är för kraftig, låt oss istället se möjligheterna och att få vara med och forma kommande generationer är inget annat än en utmaning; och vi är inte rädda för att ta den.
Likabehandlingsarbetet är ju oerhört viktigt, kränkningar och/eller diskrimineringar får ju inte förekomma på skolorna.
SvaraRaderaDet borde vara en självklarhet att eleverna är med och beslutar kring det som rör ett likabehandlingsarbete, men hur ser verkligheten ut i verksamheterna?
Om en pedagog anser att backen är för brant så har den väl redan gett upp på ett sätt?!
Jag hoppas och tror att vi alla kämpar oss upp för backen, hur brant den än är :-)
Hoppas helgen varit kanon, Martina
Som Martina skriver, tror det är viktigt att eleverna är med och bestämmer och får en inblick i vad som gäller. Självklart kan yrket vara jobbigt ibland, men tror också att de lärare som verkligen brinner för sitt yrke ser uppförsbackarna som utmaningar istället för hinder.
SvaraRadera/Evelynn
Först och främst, intressant ämne! Jag håller med föregående kommentarer om att jag tror det är jätteviktigt att eleverna på skolan är med och arbetar fram en likabehandlingsplan och därigenom får förståelse för vad som gäller på deras skola. Men jag tror också precis som ni säger att det är motigt och ett tufft arbete som aldrig tar slut. Kan det verkligen vara så svårt att respektera varandra? Tydligen.. ;-) Jag upplever dock att om man har ett tryggt lärarlag och bra kollegor samt rektor på skolan blir detta arbetet lite lättare och motvinden blåser inte riktigt lika hårt om man inte står helt ensam. Men att kontinuerligt påminna eleverna om vikten av att respektera varandra kommer förhoppningsvis att finnas med i ett brett utbud i min framtida yrkesvardag. Jag vill gärna förmedla att du absolut inte behöver tycka lika som alla andra men måste ändå respektera att andra tycker olika än dig. :-)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaAlla skolor ska ha sin likabehandlingsplan, men det gäller att vara insatt i likabehandlingsarbetet och arbeta aktivt. Det är kanske lättare sagt än gjort många gånger. Vad kan man göra?
Ett konkret exempel är att göra mixade grupper (så kallade samtalsgrupper) med 1:or, 2:or och 3:or. En timme i veckan arbetar de tillsammans antingen med sitt eget skolarbete eller olika övningar för att främja likabehandlingsarbetet. Det tycker jag har skapat en respekt och sammanhållning kring alla på skolan.
/Helena
Tack för ett intressant och hoppfullt inlägg! Jag blir glad när jag läser era tankar om att se möjligheter och en chans till ständig förbättring, även att arbetet med likabehandling ofta sker i motvind. Som ni skriver tror jag också att kränkningar är något ofrånkomligt då så många människor vistas tillsammans. Jag tror dock att vi genom ett genomtänkt och aktivt förebyggande arbete kan komma ganska långt med att minska dessa kränkningar. För det krävs engagerade pedagoger med god "hörstyrka", och jag håller med er om vikten av att låta eleverna vara delaktiga i det viktiga likabehandlingsarbetet. Under min VFU var jag med på ett kamratråd där två representanter från alla årskurser, F-6, samt två pedagoger från värdegrundsgruppen träffades för att diskutera det förebyggande likabehandlingsarbetet på skolan. Eleverna hade väldigt kloka tankar, och jag upplevde att man verkligen lyssnade till eleverna. Att likabehandlingsarbetet fungerade så bra på denna skola tror jag berodde mycket på väldigt engagerade och drivande pedagoger med god hörstyrka.
SvaraRadera/Elisabeth
Intressant och viktigt inlägg, jag håller med förgående talare om att man blir hoppfull när man läser detta inlägg. Det är ju vi som är framtidens pedagoger och det är viktigt att ta sig ann utmaningen även fast det är en svår uppgift. Det är som ni säger att man kanske aldrig kan komma ifrån kränkning till 100 % men vi måste arbeta aktivt för att nå dit, vi får inte ge upp! Vi måste få barnen att känna sig trygga i skolmiljön. Jag håller med er alla om att det är viktigt att göra barnen delaktiga i likabehandlingsarbetet. På min VFU skola arbetade man mycket med så kallade "trygghetsvandringar" där eleverna tillsammans med några vuxna gick runt i skolan men också på skolgården och identifierade olika riskområden där kränkning kunde uppstå. Med barnens tankar och observationer kunde man då som pedagog hålla mer koll på dessa riskområden. Som Elisabeth säger har barnen mycket bra tankar och funderingar och har många gånger vetskap om vart kränkningar äger rum, och att då lyssna på barnen anser jag är en bra utgångspunkt för att minska kränkningar och mobbing. / Josefine
SvaraRaderaMånga kloka tankar. Självklart ska man arbeta kontinuerligt med skolans likabehandlingsplan och dess uppdatering. På min VFU skola arbetar de med olika projekt under terminerna och då tillsammans i blandade åldrar. Detta tror jag är jätteviktigt då det främjar en känsla av att man känner varandra trots att man inte är lika gammal. Vi vuxna på skolan får aldrig sluta arbeta aktivt med att stävja kränkningar, trots att man ibland tänker "vad är det som är så svårt att förstå". Vi måste också föregå med gott exempel och ha en positiv attityd. Självklart ska eleverna vara med och utforma likabehandlingsplanen och regler.
SvaraRaderaMycket intressant inlägg med många kloka tankar. Tack för att ni delat med er utav detta! Alla skolor ska ju ha sin likabehandlingsplan, men det gäller ju som tidigare nämnt i kommentarerna att också vara insatt i likabehandlingsarbetet och hela tiden arbeta aktivt med det. Många gånger tror jag det läggs åt sidan och tänker att "det hinner vi med senare". Men jag tror att gör man det till en vana så ska det nog inte vara några problem och det är nog väldigt nyttigt för eleverna om de får vara delaktiga. Jag har stött på att man 1-2 gånger per termin sätter ihop samtalsgrupper med 1:or, 2:or och 3:or. I samtalsgrupperna får dem sedan tillsammans diskutera eller utföra övningar som är kopplat till likabehandlingsarbetet. Detta gör dem inte bara delaktiga i arbetet utan de bidrar också till att de skapas en sammanhållning eleverna sinsemellan.
SvaraRadera