I dagens Sverige har alla lika värde, men samtidigt
blir samhället alltmer segregerat. Elevers olikheter ökar och det är viktiga att
uppmärksamma dessa olikheter för att kunna lära av varandra, men även för att
kunna förstå varandras olika sätt att tänka och handla. Hur kan vi som lärare
göra elevers livsvärldar och olikheter till en tillgång i undervisningen, och samtidigt
få eleverna att känna sig mer delaktiga i undervisningsinnehållet? I boken
Lyssnandets Pedagogik diskuteras frågan: ”Hur kan vi använda barnens olikhet i
tänkande och handlande för att lära tillsammans?”(Lyssnandets pedagogik, 2005,
s.76)
Hur tydliggör vi elevers olikheter i skolan och
använder dessa i undervisningen? Det handlar om att diskutera tillsammans vad
elever har för kunskaper och kompetenser, och helt enkelt bli nyfikna på
varandras olikheter. Diskussioner skulle inte vara så intressanta och
utvecklande om alla tänkte exakt lika. Lärande handlar trots allt om att lära
tillsamman i en social process, och då är viktigt att synliggöra positiva sidor
hos varandra i den processen. En elev med en ADHD diagnos kan t.ex. vara väldigt
bra på att driva igång projekt, och då kan denna kompetens tas till vara av
klassen. Sammanfattningsvis är elevers olikheter vad gäller kunskaper och
kompetenser en förutsättning för en bra och inspirerande lärandeprocess.
Ytterligare en aspekt av olikheter är att vi kan vi
använda elevers varierande kunskaper och kompetenser i undervisningen. Elever
kan berätta för varandra om sina kunskaper inom ett visst område, och på det
sättet lära sig mycket. Elevens egen livsvärld och intressen kommer in i
skolarbetet, och eleverna får aktivt vara med och utforma undervisningen med
sina kunskaper. Det är alltid viktigt att känna att man kan vara med och
påverka sin egen situation! En motsättning mot detta resonemang kan vara att vi
har läroplanen att rätta oss efter, den anger vad vi ska lära eleverna, och
inte exakt hur det ska ske. Kommunikation är viktig ingrediens i läroplanen,
liksom att skriva. Frågan är: Tycker ni att elevers olika kunskaper och
kompetenser till större del kan vara utgångspunkt för undervisningen i dagens
skola?
Det tror jag absolut. Man kan få mycket hjälp av elevarna och deras olikhter och erfarenheter. Det blir mer spännade att hör från klasskompisen om ex. koranens innehåll och budskap än att jag ska stå och babbla. eller låta eleven berätta om sitt hemland. det blir från ett annat perspektiv. Blir kunskap med mer inlevelse. Jag kommer aldrig glömma när min klasskamrat berättade om koranen för oss i klassen. Sedan kan inte elevernai allt vara utgånspunkten men jag tycker man ska ta tillvara på tillgångarna man har i sin klass.
SvaraRaderaIntressant och viktigt inlägg! Jag tror att det är jätte viktigt att vi som pedagoger tar vara på elevernas olikheter då eleverna har spännande tankar och kunskaper att dela med sig av. På detta sätt blir eleverna mer delaktiga i undervisningen och då blir lärprocessen förhoppningsvis mer meningsfull. Jag har precis som Michaela varit med om att andra elever berättar om till exempel koranen och det är otroligt spännande att få ta del av och eleverna lär sig verkligen av varandra. Jag tror att det är bra att se elevernas olikheter som en kompetens och till stor del ta vara på elevernas kunskap och intresse, för en mer meningsfull undervisning. Sen kan man ju fundera på om detta används och funkar i praktiken? Men man kan ju iallafall hoppas det :) / Josefine
SvaraRaderaJa absolut ska vi ta del av eleverna och deras kompetenser! Att ta vara på den kunskapen blad elev gruppen kan vara otroligt nyttigt och även roligt för eleverna. Sedan är det klart att det ändå ska synas vem som är läraren men det kan de göra fast man tar hjälp av eleverna!
SvaraRaderaOlikheter är bra, vilket jag upplever när jag vikarierar i skolan att det inte anses vara. Jag får alltid intryck av att de elever som "sticker ut" är väldigt problematiska för läraren vilket jag tycker är tråkigt. Jag anser också att man kan ta tillvara på elevernas olikheter istället och vända dem till något bra. En elev kan vara grym på att driva igång ett projekt medans en annan elev kan vara bra på att hålla ordning och struktur t.ex. Detta anser jag vara lärarens uppdrag att hitta dessa grupper som fungerar på ett bra sätt, jag är dock medveten om att det kan vara svårt och att det är tidskrävande, men lyckas man med detta tror jag att det är ett bra sätt för eleverna att känna engagemang och motivation till uppgifter i skolan.
SvaraRaderaAbsolut måste vi ta vara på elevernas kunskap och intressen. Det ökar elevernas motivation och engagemang till att vara i skolan och leder ofta till att de andra klasskamraterna blir intresserade av att lyssna och lära.
SvaraRadera/Helena
Absolut måste vi ta vara på elevernas kunskap och intressen. Det ökar elevernas motivation och engagemang till att vara i skolan och leder ofta till att de andra klasskamraterna blir intresserade av att lyssna och lära.
SvaraRadera/Helena
Kan man så ska man absolut använda sig elevernas olika kunskaper och intressen. De växer med uppgiften och lär väldigt mycket av varandra. Viktigt att låta alla få visa vad de kan.
SvaraRaderaAtt använda elevernas intresse gör att de lär sig mycket mer tror jag, men som du skriver, vi har en läroplan att följa. Så konsten ligger nog i att väcka ett intresse inför varje arbetsmoment vi går in på. Att låta eleverna tänka ut frågor inom ämnet innan man börjar arbeta kan vara ett sätt att få dom till att tänka till på vad dom vill lära sig och på så sätt kanske man kan skapa ett intresse för det.
SvaraRaderaBra inlägg! Vilket tråkigt klassrum det skulle vara om alla var lika, hade samma intressen och åsikter. Att ha en mångfald, olikheter, är alltid något positivt. Eleverna kan lära sig av varandras perspektiv, se nya perspektiv, dela med sig av ideer och tankar o.s.v. Jag försöker alltid lyfta olikheter i en klass som något lärorikt, positivt och framförallt en styrka. Att bara ha en diskussion i en klass där alla är olika är så roligt, eleverna tycker ofta själva att det är intressant och ofta blir det något av en debatt. Att använda elevernas olika intressen som en utgångspunkt tror jag är en bra idé. Dock måste vi lärare anpassa intressena efter läroplan och arbetsmål.
SvaraRaderaI klassen jag har arbetar i nu har de något som de kallar för "skrivarskola". Just nu arbetar alla i grupper (2-3 i varje grupp) och de skriver deckare. Det finns en färdig form så att eleverna inte går helt vilse men deckarens handling och personer bestämmer eleverna själva. Eleverna älskar detta och många av elevernas intressen kommer fram i deckaren, en grupp har skrivit om ett fotbollsmysterium, vilket speglar deras stora fotbollsintresse.
Håller med föregående:
SvaraRaderaOm allt var lika skulle det inte vara något roligt alls att vakna upp. Man skulle aldrig bli överraskad man skulle aldrig bli nyfiken, man skulle aldrig vara intresserad och man skulle aldrig lära sig något utav någon annan. Att alla är olika lägger grunden till det sociala behovet tror jag. om allt var lika, skulle vi ganska snabbt komma underfund med hur alla tänkte, hur allt fungerade osv. men det är just olikheter i sig som skapar utveckling, kunskap och nyfikenhet. Sen ska det inte vara någon strävan i att vara så olik som möjligt, utan jag vill att mina elever ska vara medvetna om att det är okej att vara unik, det är okej att vara just den man är, tycka om just de kläderna man vill. Olikheter inspirerar och ett sätt att visa att vi alla är olika är tex. bara att titta i skolkatalogen. Ingen elev ser likadan ut - !det visuella". Eleverna kan få ta kort på sina rum (inget rum kommer förmodligen se lika dant ut) sedan berätta om sitt rum och de andra elever får intressera sig i de olika rummen. Att konkret visa till ne början att inga är lika tror jag är viktigt.
// kristin