Upprätthållande av normer och mallar

Med endast drygt ett år kvar av sin utbildning funderar man, i alla fall jag, en hel del på vilken typ av pedagog man strävar efter att vara när man väl kommer ut som verksam lärare. Hur kommer man att hantera de många olika situationer som kan uppstå i skolmiljön, med så många olika individer, förutsättningar och attityder, och med styrdokument som yrkar för att eleverna inte bara ska uppnå de kunskapskrav som finns, de ska också utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare med goda och sunda värderingar. Skolan ska med andra ord inte bara lägga den akademiska grunden för eleverna, utan även forma dem som individer inom det sociala. Ett brett och många gånger överväldigande ansvar och uppdrag.

I kursen vi läser nu har jag precis läst ”Den vänliga maktutövningens regim” som är skriven av Åsa Bartholdsson. Hon har under ett antal år följt två olika klasser, en förskoleklass och en klass i årskurs 5. I boken pratar hon om just detta, att skolan ska vara arenan där kunskap ska hämtas och personer ska växa och utvecklas. Dock finns det normer som råder och mallar som eleverna förväntas följa, både uttalade och outtalade, och de som inte håller sig inom dessa normer, denna normalitet, uppfattas som störande och oförmögna att ta till sig det som skolan ämnar till att göra. Här lyfter då författaren fram den maktutövning som ständigt pågår i våra svenska skolor för att ha kontroll över att normerna upprätthålls. De normer och mallar som finns har skapats av både skolan själv och av samhället, och de som inte följer dessa hotar att störa den maktutövning som sker.  Författaren lyfter här fram perspektiv och situationer som man själv aldrig riktigt reflekterat över. Man får en insikt i att läraren har en större maktposition i skolan än man kanske trott, och gränsen mellan att utöva den kontroll som krävs för att systemet ska fungera och att gå över denna gräns är många gånger mer hårfin än man kanske tidigare trott. Det är enligt mig viktigt att vara medveten om det som sker, hur man som lärare beter sig och utövar makt inom skolans väggar. Ett visst mått av kontroll krävs. På alla arbetsplatser och andra arenor finns en hierarki som krävs för att systemet ska fungera. Dock måste man också ta i beaktande att individer fungerar olika, och att ett visst mått av motstånd och ifrågasättande alltid kommer att finnas, speciellt när det kommer till skolan. Här tycker jag, att man istället för att uppfatta de som utmanar maktutövningen som avvikande från de normer som man stävar efter, istället behöver vara mer öppen för att se det som ett tillfälle att utvecklas. Att inse att brister finns och att det istället är ett positivt inslag att frågor lyfts. Vad tycker ni?